Mamma. <3
Mamma. Jag saknar dig något otroligt.
Jag kan bara inte förstå hur allt kunde gå så snabbt.
Ena dagen var du hemma och var så himla glad.
Andra dagen hadde du jätte huvudvärk.
Andra dagen svimmade du jätte ofta.
Andra dagen låg du på sjukhuset.
Och sen någon vecka senare så tog du ditt sista andetag.
Varför blev det såhära?
Varför just du?
Du var inte ens gammal.
Du var bara 48år.
Du hadde inte ens levt halva ditt liv.
Du förtjänade inte att dö.
Du var en riktig kämpe och kämpade dig igenom allt.
Dina 5 barn (jag är en av dom) var ditt allt.
Vi älskar dig och vi kommer alltid att minnas dig.
Vi tänker på dig dag som natt.
Det är 4 månader sen du lämnade Jorden och det är fortfarande overkligt att just DU inte finns här längre.
Du var den ända jag kunde prata med när jag inte mådde bra.
Eller när jag bara behövde någon att prata med.
Du var den som alltid fick mig att le och orkade vara kvar.
Ingenting kommer någonsin bli som förr igen.
Men man får försöka ta en tag i taget.
Du kommer aldrig att vara bortglömd.
Du är fortfarande min Mamma och du kommer alltid vara med mig.
Jag kommer ihåg alla stunder vi hadde tillsammans när vi skrattade tillsammans.
Det var verkligen livet det.
Allt kändes så tryggt då.
Det gör de nu också.
Men det känns tomt.
Det känns nästan som att inte finns något själ till att leva.
Fast jag har mina vänner och min familj.
Och Mamma.
Jag vet att du sitter någonstans där i himlen med Mormor och kollar ner på mig och ser hur mycket jag har utvecklats.
Under denhära tiden så har jag utvecklats något otroligt.
Man blir vuxen mycket snabbare.
Men Mamma.
Du vet att jag alltid kommer att älska dig och att du alltid kommer finnas vid min sida.
Jag älskar dig och saknar dig något otroligt.
Jag vet att vi kommer synas i himlen sen när jag blir gammal.
Jag älskar dig Mamma.
Jag saknar dig Mamma. <3
Kommentarer
Trackback
